Om Zmilla

Zmilla kom från Zaragambas kennel, och hon var en snälll och mycket mysig tik med ganska mycket vakt i sig. Hennes passion i livet var att spåra, när hon inte satt på bron och spanade ut över åkrarna. Fick hon chansen satte hon gärna av efter ett rådjur eller något annat vilt, och då hjälpte varken böner eller hot från matte... Att hon ångrade sig efteråt visade hon på det mest underdåniga sätt man kan tänka sig.

Zmilla själv var en riktig buse när hon växte upp, hon lyckades bita sönder både bia-bädd, soffhörn och en giftig blomma.... Ingen kunde väl då ana att hon skulle växa upp till en värdig och mycket lugn tjej som inte ville annat än att vara söt och rar!
Zmilla hade inte mycket till övers för lydnadsträning. Hon ledsnade fort och ville hellre "lukta på blommorna" likt Ferdinand. Lite trix var hon dock alltid sugen på, bara det vankades nåt gott!

 

Zmilla var tänkt att bli min avelstik, men hennes dåliga höfter satte stopp för det. Det är otroligt svårt att se om en hund har ont i sina höfter eller inte, men till slut kunde jag bara inte lura mig själv längre. Hon hade mist sin glans i ögonen, hennes steg var tunga och trötta, och hennes humör sviktade. Jag var tvungen att låta henne somna in, endast 5,5 år gammal.

 

Hennes himmel är full av rådjur att springa efter!